Livet är inte lätt alltid!
Helgen kortfattat:
Fredag: Vanlig dag och sen på kvällen vara jag bara hemma och tog det lugnt. Pratade med Johanna och sen med Mamma på Skype.
Lördag: Vi åkte till B:s skola för där var "Fun day" när de samlar in pengar till skolan. Så det var mycket folk och en massa olika aktiviteter, och väldigt varmt:) Sen kom jag hem och startade datorn. För hemma i sverige så var det ju kalas:) Fick ju prata med en massa nära och kära:) Plus en väldigt lång stund med Calle:) Härligt, vi har alltid något att prata om. På kvällen åkte jag till Anna. Vi åkte till Safeway och köpte mat och Ben& Jerry:) Sen hyrde vi två filmer, för bara 2 dollar! haha.. Åkte sedan hem till Anna igen och käkade och kollade på filmerna. En trevlig kväll:)
Söndag: Sov ut och sen pratade jag med Mamma för några timmar. Gjorde mig sedan klar för att åka på au pair-möte. Alla au pairer och deras familjer träffades i en park och gjorde pumpor till Halloween:) Sen kom min Lcc och frågade hur det var och jag vet inte varför jag sa något men jag tror att jag bara ville få ut något hur mitt hjärta;) Så jag frågade bara henne om man var tvungen att bo kvar med familjen i 2 veckor om man beslutade sig för att byta familj. Hon sa att man var tvungen. Sen blev hon ju helt "tokig" och trodde att jag ville byta och att jag mådde jättedåligt med mera. Men jag sa till henne att vi kunde vänta och prata om detta tills hon kom hem från sin semester, bad henne även att inte säga något till mina värdföräldrar. Sen iaf när vi ska åka så ville ju min värdmamma säga hejdå till Nadja, min Lcc. Då händer det, Nadja säger till mina värdföräldrar att vi måste prata, ingen ska vara "unhappy". Jag ville bara försvinna, kände mig så dum. Kände hur klumpen i magen bara blev större och större. När vi gick mot bilen så sa min värdmamma och hon inte förstod vad Nadja menade, och varför hon sa så. Och vad skulle jag säga?! Det var hemskt! Vägen hem har aldrig känts så lång.När vi kom hem ville jag bara åka någonstans, ville inte vara hem. Ringde till Anna, så jag körde och hämtade henne. Tog sen en fika. När jag sedan kom tillbaka hem så åt vi middag. Pratade om allt möjligt. Efter maten så tog de fram te och kakor, då förstod jag att något var fel. Och då säger pappan att Nadja sa att jag var "unhappy" och inte trivdes. Kan någon skjuta mig!, Vilket var min första tanke;) Sen var det ju bara till att säga som det är. Att jag känner att jag inte klarar av B. Jag vill ju vad som är bäst för honom, och ibalnd är inte jag den bästa personen. Vet ibland inte hur jag ska hantera visa situationer. Men de tog det väl hyfsat bra, men vad vet jag om vad som snurrar runt i deras huvud. Sa iaf att jag inte har bestämt mig för om jag ska göra en re-match. Ska ge det 3 veckor till och sen ska jag fatta mitt beslut. Men så klart klarade jag inte att hålla tårarna borta, var bara så rädd för att de skulle hata mig för att jag vill byta eller något sånt. Men mamman sa att hon förstod mig och att jag ska följa mitt hjärta. Hon vill att jag ska ha det bra. Men så klart känns allt konstigt, allt kommer kännas konstigt framöver. Men jag ska försöka jobba på som vanligt och hoppas på att föräldrarna gör det samma:)
Allt löser väl sig, det är väl så man måste tänka;) haha...
Nu behöver jag sova, och försöka slappna av.
Ha det så bra:)
Pussar
Fredag: Vanlig dag och sen på kvällen vara jag bara hemma och tog det lugnt. Pratade med Johanna och sen med Mamma på Skype.
Lördag: Vi åkte till B:s skola för där var "Fun day" när de samlar in pengar till skolan. Så det var mycket folk och en massa olika aktiviteter, och väldigt varmt:) Sen kom jag hem och startade datorn. För hemma i sverige så var det ju kalas:) Fick ju prata med en massa nära och kära:) Plus en väldigt lång stund med Calle:) Härligt, vi har alltid något att prata om. På kvällen åkte jag till Anna. Vi åkte till Safeway och köpte mat och Ben& Jerry:) Sen hyrde vi två filmer, för bara 2 dollar! haha.. Åkte sedan hem till Anna igen och käkade och kollade på filmerna. En trevlig kväll:)
Söndag: Sov ut och sen pratade jag med Mamma för några timmar. Gjorde mig sedan klar för att åka på au pair-möte. Alla au pairer och deras familjer träffades i en park och gjorde pumpor till Halloween:) Sen kom min Lcc och frågade hur det var och jag vet inte varför jag sa något men jag tror att jag bara ville få ut något hur mitt hjärta;) Så jag frågade bara henne om man var tvungen att bo kvar med familjen i 2 veckor om man beslutade sig för att byta familj. Hon sa att man var tvungen. Sen blev hon ju helt "tokig" och trodde att jag ville byta och att jag mådde jättedåligt med mera. Men jag sa till henne att vi kunde vänta och prata om detta tills hon kom hem från sin semester, bad henne även att inte säga något till mina värdföräldrar. Sen iaf när vi ska åka så ville ju min värdmamma säga hejdå till Nadja, min Lcc. Då händer det, Nadja säger till mina värdföräldrar att vi måste prata, ingen ska vara "unhappy". Jag ville bara försvinna, kände mig så dum. Kände hur klumpen i magen bara blev större och större. När vi gick mot bilen så sa min värdmamma och hon inte förstod vad Nadja menade, och varför hon sa så. Och vad skulle jag säga?! Det var hemskt! Vägen hem har aldrig känts så lång.När vi kom hem ville jag bara åka någonstans, ville inte vara hem. Ringde till Anna, så jag körde och hämtade henne. Tog sen en fika. När jag sedan kom tillbaka hem så åt vi middag. Pratade om allt möjligt. Efter maten så tog de fram te och kakor, då förstod jag att något var fel. Och då säger pappan att Nadja sa att jag var "unhappy" och inte trivdes. Kan någon skjuta mig!, Vilket var min första tanke;) Sen var det ju bara till att säga som det är. Att jag känner att jag inte klarar av B. Jag vill ju vad som är bäst för honom, och ibalnd är inte jag den bästa personen. Vet ibland inte hur jag ska hantera visa situationer. Men de tog det väl hyfsat bra, men vad vet jag om vad som snurrar runt i deras huvud. Sa iaf att jag inte har bestämt mig för om jag ska göra en re-match. Ska ge det 3 veckor till och sen ska jag fatta mitt beslut. Men så klart klarade jag inte att hålla tårarna borta, var bara så rädd för att de skulle hata mig för att jag vill byta eller något sånt. Men mamman sa att hon förstod mig och att jag ska följa mitt hjärta. Hon vill att jag ska ha det bra. Men så klart känns allt konstigt, allt kommer kännas konstigt framöver. Men jag ska försöka jobba på som vanligt och hoppas på att föräldrarna gör det samma:)
Allt löser väl sig, det är väl så man måste tänka;) haha...
Nu behöver jag sova, och försöka slappna av.
Ha det så bra:)
Pussar
Kommentarer
Postat av: Felicia
Hej vännen! Åh vilken jobb situation du hamnade i. Men det var kanske lika bra att dem fick veta. Hoppas att allt löser sig. Tänker på dig och saknar dig massor! pussar och kramar felicia
Trackback
